Juha

Juha - Vid Hades portar

Rebellen

Jag föddes i Finland. Jag hade en otrygg uppväxt i ett alkoholisthem. Jag blev tidigt rebellisk, redan som 13-åring, i samband med att mina föräldrar skildes. Som 20-åring flyttade jag till Sverige för att få mina drömmars motorcykel, en Harely-Davidson.  Motorcykeln var inte bara en hobby, den var en livsstil, ett sätt att leva som förde med sig alkohol, droger och våld. Jag var med och startade MC-klubb tillsammans med några vänner. Livsstilen blev allt grövre. Motrocykeln och MC-klubben och allt det förde med sig var mitt liv.


Det hade funnits människor som hade försökt berätta för mig om Jesus och livet efter döden, men de kunde inte förklara på ett sådant sätt så att jag förstod det. Jag frågade dem ”Den där Jesus var nog en bra snubbe, men hur passar jag in?”, och ingen hade lyckats förklara det för mig så att jag förstod. Så jag hade ingen kunskap om livet efter döden.



Olyckan

En dag år 1985 råkade jag ut för en allvarlig motorcykelolycka. Jag låg döende på marken när ambulansen kom. Jag bråkade även med ambulanspersonalen – jag ville dö med stövlarna på, för så dör rebellen. Jag har för mig att jag krävde att få röka min sista cigarett och att när någon försökte ta av mig hjälmen så stoppade jag fingret i hans öga.


Jag upplevde hur jag låg någonstans och åkte genom en korridor och hörde en röst som sa ”Vi ska ta dig till en biografföreställning. Du ska få se en film och det är du själv som spelar huvudrollen. Den handlar om ditt eget liv.” Jag visste ju att mitt liv inte hade varit rätt, allting var fel, så jag sa ”Den skräprullen vill jag inte se!


”Nästa minnesbild var att jag upplevde hur jag lyftes uppåt och kände en inre uppmaning ”Titta nedåt så får du se dig själv”. Men jag hade samma inställning ”Nej, det vill jag inte. Den där komposthögen vill jag inte se”.


En av läkarna berättade efteråt för mig att när jag låg på operationsbordet så var jag kliniskt död. Hjärtat slog inte. Jag andades inte. Pupillerna reagerade inte längre på ljus. Ansiktet hade börjat ändra färg. Själen steg upp ur kroppen.



Hades

Nästa sak jag kommer ihåg var att jag var på väg neråt. Jag kunde tänka klart, dra slutsatser och fundera på vart jag var på väg. Men jag hade inga minnesbilder och viste inte vem jag själv var, jag bara funderade på vad det var frågan om och vart var jag på väg. Jag tänkte att jag det här får jag fixa senare. Jag åkte allt längre och längre ner vilket bekräftades av att jag tydligt kände tryckförändringar i öronen. Efter en mycket lång resa nedåt i mörkret - det kändes som flera kilometer - så stannade till slut rörelsen. Jag tog några steg framåt som när man kliver ur en hiss och såg mig omkring. Det var bara mörker, som om det var en jättelik grotta. Sedan fick jag syn på en tunnelmynning en bit bort, och från den andra, bortre änden av tunneln syntes ett starkt ljus.


Jag tänkte ”Jaha. Här står jag. Där borta är en tunnelmynning. Vad är det här för något? Vart har jag kommit nu? Är det någon som försöker skoja med mig?” Det här var inget jag hade varit med och planerat, så rebellen i mig vaknade till liv och jag började gorma och ropa ”Vad är det här för en plats? Varför har jag kommit hit ner? Vem är det som har ansvaret här? Jag har rätt att få veta och jag kräver ett svar! Nu!” Men jag fick inga svar på mina frågor. I stället hörde jag en röst i mörkret som sa ”Du förtjänar att vara här.”


Det var inte ett svar som jag tänkte acceptera, så jag ställde mina frågor igen. ”Du har kommit till Hades”, sa rösten. Jag hade aldrig hört talas om Hades, så det sa mig ingenting. Nu blev jag arg och gormade ännu mer. Men rösten sa ”Du måste gå igenom den där tunneln som du ser framför dig till andra sidan. Sedan ska vi se vad du har gjort under ditt jordeliv och vad du har låtit bli att göra. Sedan ska du få en dom som motsvarar dina gärningar.” Jag förstod ingenting men svarade kaxigt ”Jaha du. Säger du sådär till mig? Kom hit och ställ dig här så att jag får se dig så får vi se vem som går igenom tunneln, om det blir du eller jag. Jag tar inte emot några order från dig. Du kan behålla din tunnel.” Rösten sa ”Det spelar ingen roll vad du säger, du ska igenom tunneln i alla fall.”


Då kände jag en sugande luftström som gjorde att jag gled närmare tunnelmynningen. Jag försökte bromsa, för jag ville inte dit, men det hjälpte ingenting. Ju närmare jag kom tunneln desto obehagligare blev det. Då började min ilska bytas ut mot rädsla. Jag tänkte att jag måste försöka hitta ett sätt att smita härifrån. Jag fattade fortfarande inte vad Hades var för något och vad som höll på att hända. Jag visste bara att jag måste härifrån. Jag gled närmare och närmare tunnelmynningen, och den sugande strömmen blev starkare och starkare, och det blev allt obehagligare.


Jag fick tankar som ”Varför har ingen sagt något? Varför har ingen varnat mig för det här? Jag visste inte!!! Om någon hade sagt något så hade jag kanske kunnat göra något åt det här, men nu verkar det vara för sent. Vad gör jag nu? Nu måste jag få hjälp.”


Sen helt plötsligt så insåg jag vad det var frågan om. Jag förstod att om jag verkligen går igenom tunneln så går jag evigt förlorad, jag hamnar i helvetet. Jag vill inte dit. Jag måste få hjälp nu, men vem ska hjälpa mig. Namnet Jesus var inte känt för mig.



Köpslå med Gud

Rädslan byttes ut mot panik, och när jag kom fram till tunnelmynningen så slängde jag mig på mina knän och ropade ”Gud, om du finns, om du existerar, jag vet inte om du finns, men om du ändå finns så hjälp mig nu. Jag vill inte dö så här ung. Om du hjälper mig så vill jag göra bättring.” Jag försökte förklara vad ”bättring” skulle innebära i mitt fall. ”Gud om du hjälper mig så slutar jag att supa, jag slutar med drogerna, jag ska bli snäll om du hjälper mig. Jag slår ingen, jag kastar bort kniven. Jag ska bli snäll. Och de där grejerna slutar jag med, och de där också. Det där också ska jag fixa, om du hjälper mig.”


Men det var en grej som hade fått den allra högsta platsen i mitt liv, den platsen som Gud vill ha i ditt och mitt liv: där hade jag HD-motorcykeln. Den var min avgud. Hela mitt liv snurrade kring den. Alla pengar, hela min livsstil hade blivit formad av de här kretsarna och hade blivit mörkare och mörkare. Alla pengar gick dit – kosta vad det kosta vill, men jag ska ha de bästa kromdelarna. Det var meningen med mitt liv den tiden. Jag visste inte om något annat. Det var en del av min personlighet och min karaktär. Den fick inte plats på min bättringslista.


När jag så hade uttalat allt på min bättringslista så var det bara att konstatera att det hjälpte ingenting. Den sugande kraften slutade när jag var på knä och försökte köpslå tills jag hade uttalat alla mina löften. Men när min lista var klar så hade den inte hjälpt ett dugg. Den sugande kraften drog in mig i tunneln. Då var det ganska panikartat.


Jag hörde otäcka ljud från andra änden av tunneln*). Det blev tydligare och tydligare ju närmare jag kom. Det lät som skrik, jämmer och gråt. Människoskrik. Det var så omänskligt som värsta mardröm, och dessutom var jag på väg åt det hållet själv. Det verkade som om jag var på väg att göra dem sällskap. Efter hand kunde jag urskilja enskilda röster därifrån. Och jag hörde någon som skrek åt mig ”Kom inte hit, kom inte hit! Om du kommer hit så kommer du aldrig härifrån!”


Då blev det helpanik. Jag ropade ”Ok, jag lämnar motorcykeln också!!! Kosta vad det kosta vill, men jag vill inte hamna där.”


Jag visste inte det då, men det finns ett bibelställe som säger:


Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.

Ps 50:15


Men jag fick uppleva sanningen i detta bibelställe, i min livlösa kropp, vid Helvetets portar.


När jag hade lämnat min avgud så kände jag att jag var på väg uppåt, på samma sätt som jag hade kommit nedåt förut. Jag kände närvaron av någon så jag började gapa igen ”Jag vet att någon är här, jag känner det. Vem är du då?” Då fick jag svaret ”Jag är Herren din Gud. Sonen har bett för dig att du inte skulle gå evigt förlorad, och allt vad Sonen ber mig om det ger jag honom för att jag älskar Sonen. Du får nu återvända tillbaka till livet och berätta för dina gamla vänner och för andra människor om Sonen och om dina upplevelser i Hades, så att ingen skulle hamna där för att de inte visste.”



Den svåra återkomsten till livet

När jag två veckor senare vaknade på sjukhuset så hade jag ingen aning om vilken resa jag hade gjort. Jag mindes först inget alls av allt detta. Det dröjde länge innan jag började komma ihåg mina upplevelser i Hades, och jag var inte troende kristen ännu. Skadorna från min olycka var så stora att jag var inskriven på sjukhuset i tio månader och 11 dagar sammanlagt.


Jag lämnade motorcykelklubben eftersom det blev för dyrt för mig att vara kvar, för att kronofogden var efter mig. Mina MC-vänner bar hem hojen och allt som tillhörde den till min lägenhet för att jag skulle reparera och plocka ihop den igen för att komma ”back to the highway”. Det var ju det enda livet som jag viste.


Jag blev mer och mer isolerad. Efter en svår kamp kunde jag sluta ta droger. Jag gick några gånger till en spåkvinna och efter det började jag uppleva övernaturliga demoniska fenomen i lägenheten. Det var knackningar i väggen. Delarna av min motorcykel som låg i kartonger i min lägenhet rörde sig omkring av sig själva. Allt jag åt i lägenheten hade en bismak av människoblod. Jag kunde inte sova på nätterna på grund av oljuden från dessa demoniska fenomen. Efter många månader i dessa omständigheter började jag till slut fundera på självmord eftersom det kändes meningslöst att försöka leva ett liv på det här sättet.



Räddningen

Men jag tänkte att innan jag tar mitt liv så vill jag göra en god gärning. Jag samlade ihop en hel del kläder och tog med dem till en kyrka för välgörenhetsändamål. Det var sent, men det var fortfarande två personer kvar där efter ett bönemöte. Vi började prata och de började försöka förklara för mig om Jesus men jag förstod fortfarande inte. Efter ett tag så berättade jag om mitt liv för dem. De gav mig ett Nya Testamente och ett häfte som hette ”Meningen”, och jag bestämde mig för att läsa den innan mitt självmord. Men när jag kom hem och läste den kvällen så förstod jag inte mycket. Det var konstiga ord som ”rättfärdighet” och ”Golgata”. Jag fattade ingenting. Likadant när jag försökte läsa nya testamentet (1917 års översättning). Nästa kväll tog jag häftet igen, men fattade ingenting. Men jag läste ändå en gång till kvällen därpå. Samma konstiga ord. Vad är detta för kinesiska? Obegripligt.


Men sedan helt plötsligt så började jag förstå som om någon hade hjälpt mig. Man kunde få förlåtelse och bli pånyttfödd och bli en ny människa. Jag tänkte att om det är så enkelt som det står här, då är det möjligt för mig också. Jaaa! Det vill jag ha!!!, tänkte jag. Jag öppnade mitt hjärta. Guds kraft kom över mig och jag började gråta och skratta samtidigt. Jag skakade och tappade häftet. Detta pågick kanske en halvtimme och under den tiden så hände det något inuti mig, i mitt hjärta. All min förstockelse och den inre hårdheten försvann. Den hårda ytan blev översköljd. Jag fick en hjärttransplantation, men ingen hade talat om för mig att jag hade fått det. Allt mitt hjärtas hårdhet, hat, bitterhet och plåga försvann, och jag fick frid.


När jag till slut kom till frälsningsbönen som fanns i slutet av häftet så hade redan diskborsten gått igenom mig. Den natten sov jag ordentligt för första gången på länge. Som en liten gris. Jag började söka mig till kyrkliga sammanhang, vilket blev en lång och krokig väg för min del. Demonerna blev tvungna att lämna min lägenhet – de flydde på samma ögonblick som Jesus kom in. Alla ondskans makter flydde så att fönsterrutorna skallrade och persiennerna vibrerade.


Inte förrän ett halvår därefter började minnet av min erfarenhet vid Hades portar sakta komma tillbaka. Sedan dess har jag ofta berättat om detta. Många tror mig inte, men troende kristna förstår och många icke-troende blir berörda och fascinerade.


Nu efteråt har jag förstått att där, vid Hades portar, så hölls jag främst ansvarig för vad jag inte hade gjort, snarare än för vad jag hade gjort, nämligen att jag inte hade tagit emot Guds plan för räddning genom Jesus Kristus.



Utmaning till Dig

Käre läsare, jag utmanar dig att inse att Bibeln talar sanning när den säger:


Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Joh 3:16


Tro på Jesus ord när han sa:


Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Joh 5:24


Kristus har dött för dig, som det står i Bibeln:


Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.

Heb 9:27-28



/Juha



*) Följande länk är till ett Youtube-klipp med en inspelning av samma otäcka ljud som Juha hörde vid Hades portar:


https://www.youtube.com/watch?v=4obVRDSrXiA