Hur kan någon vettig modern människa tro på Gud?

Om man frågar ett urval av dagens svenskar om de tror på Gud kommer man att få varierande svar. Endast ett fåtal säger med glädje och övertygelse ”Ja!”. Många säger med stor övertygelse ”Nej, jag är ateist”. En rätt stor grupp säger lite tvekande något i still med att ”jag tror på något, någon slags gud, kanske”. Sen säger också väldigt många att deras tro är något privat, något som de inte vill diskutera, åtminstone inte med vem som helst.

Jamen hur är det då? Finns det en Gud eller inte? Hur ska jag kunna veta?

Ett sätt är att försöka få vetskap utifrån det vi ser runt omkring oss i världen och att i ett försök till något slags logiskt tänkande hitta en slutsats. Man skulle kunna börja med att se till den underbara komplexiteten av världen runt om oss. Människokroppen till exempel. Hur den fungerar i detalj. Cellerna. Självläkningen. Blodomloppet. Hjärnan. Nervbanorna mm. Någon kan fundera på hur något så komplicerat och fantastiskt kan finnas om inte en allsmäktig Gud har skapat det. Andra tycker att all komplexitet är ett fantastiskt men naturligt resultat av evolutionen, allt ifrån den första bakterie som blev till på jorden via mer komplexa livsformer till den avancerade moderna människan som du och jag. Vem av dessa har rätt? Jag tror inte att det går att utifrån ett sådant resonemang bevisa för en ateist varken att Gud finns eller att Gud inte finns. Så det ger inget bevis.

Eller kan man titta på universum. Jag som var en fascinerad amatörastronom i min ungdom, studerade teoretisk fysik, astronomi, relativitetsteori och kosmologi på universitetet. Tänk att alla de fysiska lagarna som håller ihop atomkärnor, bildar elementarpartiklar, förmedlar gravitationen, sänder ut de fotoner som bildar ljuset mm kan få gasmoln att samlas till stjärnor som antänds i en fusionsprocess och ge ljus och värme stabilt i miljarder år, som till exempel vår sol. Och som gör att Jorden bildats och hamnat i en stabil bana på precis rätt avstånd för att vatten ska vara flytande vilket är förutsättningen för livet på jorden. Kan detta verkligen vara en lycklig slump, eller är det någon som styrt det och byggt det åt oss? Jag tror inte att det går att utifrån ett sådant resonemang bevisa för en ateist varken att Gud finns eller att Gud inte finns. Så inte heller det ger något bevis.

Vackra träd, gräs, blommor, solnedgångar, regnbågar mm. Rent krasst skulle denna skönhet ju inte behövas för att vi ska kunna leva. Ändå finns det. Är det Gud eller bara tur? Är det så att vi har utvecklats till att tycka att sådant är vackert, rent i enlighet med evolutionsläran? Jag tror inte heller att det går att utifrån ett sådant resonemang bevisa varken eller. Så inte heller det är en framkomlig väg.

Vad om ondskan då? Människans ondska, krig, mord, oärlighet mm? Allt detta drabbar människor till höger och till vänster. I Sverige är vi väldigt lyckligt lottade och slipper ifrån mycket av sådant jämfört med andra delar av världen. Egentligen har vi det oförtjänt bra. Människans ondska kan från ett troendeperspektiv förklaras just med att människan vänt sig bort från Gud. Så det är inget bevis för att Gud inte skulle finnas. Alla brott som har begåtts i trons namn då? Religionskrig, korståg, avrättningar mm? Som jag ser det kan det inte vara riktiga troende som deltar i sådant. Det måste vara människor med maktbegär och andra politiska drivkrafter som använder religionen för sina syften. Inte heller där finns några bevis för det ena eller andra.

Naturkatastrofer, svält och sjukdomar? Cancer? Om Gud finns, hur kan han tillåta sådant? Är inte det ett bevis för att det inte kan finnas en allsmäktig gud? Enligt den kristna tron finns det ondska i världen. Gud är kärlek och helt igenom god. Men det finns ondska också, i form av uppror mot Gud. Liksom Gud är övernaturlig så finns ondskan personifierad i en övernaturlig kraft – djävulen. Djävulen finns verkligen och är högst påtaglig. Men till skillnad från Gud så är inte djävulen allsmäktig. Övernaturlig och mycket mäktig ja, men inte allsmäktig. Det pågår en ständig kamp mellan den genomgoda Gud och den genomonde djävulen. Gud är överlägsen och kommer att vinna, ja han har redan vunnit, men djävulen sprattlar emot så gott han kan och förstör så mycket han kan ytterligare en tid. Gud låter honom hållas ytterligare en liten tid innan han förgör honom. Varför Gud låter honom hållas är det ingen som vet, ingen utom Gud själv, men det har att göra med hans underbara långsiktiga plan för mänskligheten. Alltså finns det en kristen förklaring till ondskan också, och inte heller där kan vi få några bevis för eller emot Guds existens.

Andra religioner då? Varför skulle just kristendomen vara den ”rätta”? Varför inte Islam, Hinduismen, Buddismen, eller någon annan? Vi utgick ju i detta resonemang från logiken alltså om vi med logiska argument kan bevisa det ena eller det andra. I denna fråga, om andra religioner, kan vi anföra historiska kända fakta om Jesus som person. Så gott som alla seriösa historieforskare är överens om att Jesus verkligen har funnits som människa på jorden, för ungefär 2 000 år sedan. De flesta är också eniga om mycket av de fakta vi känner till om vad Jesus sa och gjorde och vad som händ emed honom. Det viktigaste för kristen tro är att Jesus blev korsfäst, dog och begraven, och att han återuppstod på tredje dagen och därefter visade sig för en hel del människor. Om det är sant så är kristendomen och ingen annan religion sann. Det finns kraftfulla argument för att det är sant, men dem går jag inte in på här av utrymmesskäl. Jag har skrivit om det på andra ställen, t.ex. här. 

Har vi uttömt allt nu? Betyder det i så fall att det inte går att bevisa att Gud finns eller att han inte finns? Men om nu Gud finns och är allsmäktig, skulle han då inte själv kunna bevisa att han finns? T.ex. ställa sig själv i egen hög person på ett högt berg och ropa ut att ”Se, här är jag!”? Eller utföra stora underverk, t.ex. förflytta berg eller ta ner månen eller låta blixten slå ner på de värsta ogudaktiga? Visst skulle han kunna det om han ville, och han gör sådant också då och då. Men tänk efter: Om han skulle låta flytta ett berg, skulle inte då snart alla seismologer och geologer börja räkna och fundera på hur en sådan ovanlig jordbävning skulle vara möjlig som drog ner ett berg och ploppade upp ett annat på annan plats? Mycket snart skulle de ha kommit fram till en teori om hur magmavågorna i jordens inre måste ha samspelat så att det hände. De skulle hitta en förklaring helt utan Gud eller något övernaturligt. Eller om blixten slog ner på någon ogudaktig människa, skulle inte folk då genast säga ”oj vilket märkligt sammanträffande” - helt utan att blanda in Gud. Jag tror alltså inte att fantastiska underverk får särskilt många att omvända sig. Och jag tror inte heller att det är så Gud vill ha det, dvs att folk ska se allmänna bevis och därför tro.

Men då, efter allt detta, så kvarstår ju frågan i rubriken: Hur kan någon vettig modern människa tro på Gud???

Det enda svaret jag har är – Fråga Gud själv!

Det är så Gud arbetar. Han vill att du frågar honom. Han har sin hand utsträckt till dig och säger ”Kom!”. Du kan gå in i din kammare och stänga dörren om dig så att du är helt ensam om du vill. Gud finns överallt, hör allt, ser allt. Han vet alla dina tankar, till och med innan du tänker dem. Så säg till Gud, högt, viskande eller till och med bara i dina tankar något i stil med: ”Finns du Gud? Älskar du verkligen mig? Vem är du? Vad vill du med mig och mitt liv?” Be honom att öppna dina öron så att du hör hans svar och öppna dina ögon så att du ser hans vilja och härlighet. Om du öppet och ärligt frågar honom så vet jag att han svarar dig. Då får du ditt oemotsägliga och absoluta men helt privata bevis på att han finns och att han älskar dig och att han har en alldeles unik plan för just dig. För det är precis så han har bevisat sig för mig och miljontals andra troende kristna. Det är bara att fråga. Törs du det?

Där har du ditt bevis. Q.E.D.

Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

Rom 1:19-21