Micke

Gud helade mig från dödlig alkoholförgiftning

Min uppväxt och mitt liv som alkoholist

Jag har alltid varit en ensamvarg som har gått mina egna vägar. Jag hade en mycket jobbig barndom. Jag växte upp hos Farmor och Farfar, eftersom mina föräldrar inte kunde ta hand om sina barn pga alkoholproblem mm. Min Farfar brukade trycka ner oss barn och säga ”Ni kan inget. Ni vet inget”.  Jag har blivit uppvuxen med att ständigt få höra att jag inte duger något till. ”Lär dig något innan du snackar med mig”, brukade Farfar säga.

1978, när fyllde 18, flydde jag hemifrån. Jag började dricka. Ölen blev mina enda vänner.  Jag brukade köpa tio öl och sätta mig på en parkbänk och dricka.

1980 blev jag frälst. Jag träffade två kristna som var ute på stan. De bad för mig och jag följde med dem till Södermalmskyrkan och Filadelfiakyrkan. I samband med det så slutade jag dricka.

När jag fick sug på alkoholen så pratade jag gärna med mina kristna vänner för att få stöd så att jag inte skulle börja dricka igen.  Men efter hand märkte jag att de gärna ville slippa prata med mig. Jag upplevde att jag mest var en börda för dem. Då lämnade jag det sammanhanget och började dricka igen. Det var 1986.

1989 var jag söndersupen. En kväll hade jag druckit tre flaskor Taverna starkvin innan jag gick och la mig. När jag morgonen efter skulle gå upp så bar inte benen mig. Benen fungerade helt enkelt inte på morgonen utan först efter ett tag så började de lyda mig. Jag ringde beroendemottagningen på Lidingö och vi bestämde att jag skulle komma dit. Där sa de till mig ”Micke, du är obotligt sjuk. Du kommer aldrig att bli nykter”. Det tog mig fyra månader att få benen att fungera ordentligt igen.  Därefter var jag nykter i 17 år, till 2005.

2005 var ett jobbigt år. Min mamma dog och strax därefter dog min Farmor. Då började jag dricka igen. Jag blev uteliggare.

När jag är onykter så kan jag inte vara tyst. Jag brukar då mycket starkt hävda mina rättigheter. Jag kom ofta i bråk med väktare som ville köra iväg mig när jag satt ensam och drack. Jag ville gärna sitta i lugn och ro på tunnelbanan och dricka, men det ville inte väktarna. Jag brukade sova ibland på tunnelbanan, ibland på bussen, ibland utomhus, och då ofta vid Fridhemsplan.

När Gud helade mig från dödlig alkoholförgiftning

År 2010 helade Gud mig på ett mirakulöst sätt. Det gick till så här:

Jag hade tagit ledigt från jobbet på Samhall och var kraftigt berusad. Polisen kom och hämtade mig till fyllecellen. Nästa morgon släppte de ut mig och jag fick tillbaka mina pilsner och fortsatte att dricka. Den kvällen kom polisen igen och plockade mig till St Görans sjukhus eftersom de tyckte att jag var i så dåligt skick. Jag hade då 4,30 promille i blodet. [Fakta: Vid 4,0 promille inträffar normalt medvetslöshet och det är stor risk för dödlig alkoholförgiftning.] Jag blev kvar på St Görans över natten och blev utsläppt på morgonen. På kvällen hämtade polisen mig till St Göran igen, då hade jag 4,35 promille. Och nästa kväll igen – den gången hade jag 4,40 promille. Och nästa kväll åter igen, då med 4,50 promille. I fyra dagar hade jag bara druckit och hade inte ätit något.

Den natten på St Göran fick jag en vision. Gud sa till mig ”Kom tillbaks, Micke, så ordnar vi det här.” Jag käftade emot, men rösten gav sig inte utan fortsatte att tjata. Då sa jag ”Men du ser ju hur jag ser ut. Det kommer ju inte att funka. Är du inte riktigt klok?” Men jag upplevde att Gud log kärleksfullt mot mig och sa ”Kommer du tillbaks så ska jag bevisa att det funkar.”

Den morgonen när de släppte ut mig så sa de till mig att jag ska till socialen i Solna för att få hjälp. Jaha, tänkte jag, nu får jag väl dödsdomen. Jag hade ju supit så kraftigt flera dagar i följd att jag borde ha varit död vid det här laget. Fyra dagar med över fyra promille i blodet är oftast dödande.Den morgonen hade jag 0,66 promille i kroppen. Normalt släpper de inte ut någon som inte har noll promille, men jag skulle ju till socialen kl 10 så de släppte ut mig ändå. Jag åkte raka vägen till Solna med tunnelbanan. När jag kom till socialen ca en halvtimme därefter så fick jag blåsa, och då hade jag noll promille. Helt ren! Så fort kan det inte gå att bli av med alkoholen, så jag bara garvade. Därmed hade jag redan fått svar från Gud - han hade ju sagt att han skulle ordna det. [Fakta: En normal person förbränner ca 0,15 promille per timme.]

Med fyra dagar med över fyra promille i blodet så borde jag ha varit dödligt alkoholförgiftad. De hade skickat mina levervärden mm som de tagit på morgonen från St Göran till socialen, och den stora förvåningen var att mina värden var helt perfekta! Ingen skrumplever, inga problem alls i kroppen. Folket på socialen såg ut som stoppljus i ansiktet av förvåning. Hur är det möjligt? De bara tittade på varandra. Men jag visste ju. Gud hade ju talat till mig på natten innan: ”Kommer du tillbaks så ska jag bevisa att det funkar”. Det var bara för mig att tacka Gud för hans helande. Det var ett verkligt under.

Från beroendemottagningen gick jag direkt till församlingen New Life, eftersom jag hörde att det fanns ett ställe där som hette ”Stället” på onsdagkvällar som var för folk som hade beroendeproblem. Det visade sig att New Life låg på Fridhemsplan alldeles där jag ofta brukade sova ute på nätterna. Där träffade jag på en gång några som jag kände från min tid i Filadelfia på 80-talet. Och sedan dess är jag lyckligt fast i New Life. Det är numera min hemförsamling.

Jag har sedan 2010 varit periodare. Jag håller mig nykter ett antal månader men sen faller jag dit igen för ett par veckor. Men nu (2015) har jag börjat ta Antabus igen för jag vill så gärna slippa ifrån alkoholens gissel.

Mitt liv med Gud

Jag hade sedan ungefär 1982/1983 en kallelse att vara ute bland utslagna människor och visa dem Guds kärlek. Men jag tordes inte ta den kallelsen på fullt allvar. Jag försökte fram till 1986, men efter det så tyckte jag att ”Nu får det vara”, och gav upp.

År 2010, när jag vände tillbaka till Gud, så upplevde jag att Gud sa ”Nu är det slutlekt. Du vet vilken kallelse jag har gett dig.” Så sedan dess är jag gärna ute bland utslagna människor, som t.ex. alkoholister och narkomaner och försöka visa dem vägen till Gud och Hans kärlek.

Jag älskar Gud och känner mig berörd av Honom. Det är underbart att få känna hur den Helige Anden berör. Jag upplever ibland hur den Helige Anden är som en het hinna som bara gungar i luften, ungefär som hetluft ovanför het asfalt en varm och solig sommardag. Jag trivs så bra med mina kristna vänner, mina bröder och systrar i Herren. Jag är med i två cellgrupper i New Life och går på kurser och bönemöten och gudstjänster mm. Det är inte många kvällar jag är ”ledig”.

I vissa församlingar använder man Gud som ”godisautomat”. Man ber och ber och ber att Gud ska göra saker, att Gud ska göra det ena och det andra för oss. Men Gud har ju redan gjort allt. Är det inte dags att vi gör något nu i stället? Det står ju i bibeln vad Gud vill att vi ska göra, så varför gör vi inte det, utan bara sitter och ber att Han ska göra allt? Han har ju redan gjort allt. Han har ju till och med kravlat upp på korset för oss.

Jag upplever att ofta så ber och ber vi till Herren, men tar oss inte tid att lyssna på Honom. Om vi bara ber och ber och ber, när ska då vår Herre få chans att svara? Vi borde lära oss att vara tysta och bara vila i Anden ibland och lyssna på vad han har att säga.

Ibland upplever jag hur satan försöker lura mig. Den ”mannen” är så otroligt korkad. Han är besegrad och har ingen rätt att trakassera oss människor längre, men ändå ska han försöka. Han är som en guttaperka-boll som står och hoppar upp och ner och ropar ”Här är jag!”. Han fattar inte att han är besegrad och inte har någon rätt här på jorden längre. Jag vill inte lyssna på honom så när han försöker tjata på mig så säger jag ”Tyst med dig, pip-Johan!” Ge honom en spade så kan han gräva sitt sandlåderike någon annanstans. Han har ju försökt att ta död på mig flera gånger men utan att lyckas. Han måste vara hjärndöd som inte förstår det!

Jag brukar säga att jag är en ganska kaxig man. Jag brukar inte visa mina känslor. Men i Guds närvara blir jag lätt känslosam. Då är det svårt att hålla tillbaka känslor. Han är så stor!!!!

Jag tycker om att vara ute bland folk och följa missionsbefallningen, men jag är inte en sådan som ”slår bibeln i huvudet på folk”, för det skrämmer bort människor från Jesus snarare än drar människor till Honom. Jag är gärna med när vi evangeliserar och berättar för människor om Herren Jesus, men jag är helst den som står och ber ett halvt steg bakom den som pratar. Jag är inte den som gärna pratar direkt med främlingar.

Ett favoritställe i Bibeln är Jeremia 29:10-24:

Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år hava gått till ända i Babel, skall jag se till eder och uppfylla på eder mitt löftesord att föra eder tillbaka till denna plats. Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp. Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag vill höra på eder. I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta. Ty jag vill låta mig finnas av eder, säger HERREN; och jag skall åter upprätta eder och skall församla eder från alla de folk och alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, säger HERREN; och jag skall låta eder komma tillbaka till denna plats, varifrån jag har låtit föra eder bort i fångenskap.

Detta skriver jag, därför att I sägen: "HERREN har låtit profeter uppstå åt oss i Babel." Ty så säger HERREN om den konung som sitter på Davids tron, och om allt det folk som bor i denna stad, edra bröder som icke hava med eder gått bort i fångenskap, ja, så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall sända mot dem svärd, hungersnöd och pest, och låta dem räknas lika med odugliga fikon, som äro så usla att man icke kan äta dem. Ja, jag skall förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest, och göra dem till en varnagel för alla riken på jorden, till ett exempel som man nämner, när man förbannar, till ett föremål för häpnad, begabberi och smälek bland alla de folk till vilka jag skall driva dem bort - detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, när jag titt och ofta sände till dem mina tjänare profeterna. Ty I villen ju icke höra, säger HERREN.

Men hören nu I HERRENS ord, alla I fångna som jag från Jerusalem har sänt bort till Babel: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lögn för eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall låta dräpa dem inför edra ögon. Och alla fångar ifrån Juda, som äro i Babel, skola från dem hämta ett förbannelsens ord; de skola "HERREN göre med dig såsom med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lät steka i eld."  De hava ju gjort vad som är ens galenskap i Israel, de hava begått äktenskapsbrott med varandras hustrur och hava fört lögnaktigt tal i mitt namn, sådant som jag icke hade bjudit dem. Jag är den som vet det och betygar det, säger HERREN.

(Jer 29:10-22, 1917 års övers.)

Följer du inte Guds ord, då blir det detta som drabbar dig. Så länge du håller dig inom Ordet så får du i stället Guds fantastiska kärlek.

Gud välsigne dig!