Kickan

Mitt så kallade helvete

Del 1: Min uppväxt och min make
År 1980 föddes det en liten flicka på Eksjö BB. Helt omedveten om att hon under sitt liv skulle komma att uppleva så mycket smärta och lidande. Ni kommer nog förstå varför hon önskat att hon aldrig hade fötts till denna värld, eller att det hade varit bättre om hon hade fått dö. Detta är min självbiografi om mitt liv. Ett liv som kan kallas ett stort helvete och en gnutta himmelrike.

Jag växte upp i en liten stad i Småland. Dom enda kristna i min släkt var min mormor och morfar. Då mina äldre syskon flyttade hemifrån och vi var två yngre barn kvar i hushållet föll lotten på oss att hjälpa till hemma eftersom våra föräldrar jobbade. Men det slutade med att jag fick ta allt ansvar för alla sysslor hemma. Min lillebror smet undan men påstod han hade gjort sina sysslor. Han hotade med att göra mitt liv till ett helvete om jag skvallrade.

Mina föräldrar uppfostrade oss att flickor ska vara snälla och artiga och lyda sina föräldrar, medan killar ska vara vilda och trotsiga. Det var bara det att min storasyster var mer som en kille i sättet så jag fick en sträng uppfostran i stället. Flera gånger har man fått utegångsförbud och indragen månadspeng för saker som min lillebror gjorde. Som 6 åring rymde jag hemifrån till mormor och morfar som bodde i en liten stad i närheten. Jag tog bussen till mormor och morfar och morfar ringde då hem till mina föräldrar och frågade om ni vet om att er yngsta dotter är här. Min pappa brukade fråga om han skulle hämta henne. Men morfar sa bara att låt ungen vara, hon kan följa med sin mormor till kyrkan i morgon.

Mormor och morfar var min trygghet men tyvärr dog morfar när jag gick på fritids i en hjärtattack. Mormor och morfar var dom som fixade så jag fick gå på söndagsskolan och mormor fixade även så jag fick gå på Tonår som är kyrkans ungdomsverksamhet. När jag gick i 2an och fram till en vecka innan studenten utsattes jag för mobbning i skolan varje dag. Psykisk och fysisk mobbning. I tonåren startade jag en antimobbningsklubb men jag fick lägga ner den eftersom jag blev hotad och fick äckliga brev på posten från en galning från Dalarna som hotade mig till livet. Jag anmälde detta till polisen som i sin tur bara gav mannen en varning. Jag brände alla brev men minns än i dag det han skrev till mig. Här är ett exempel:

Hej,
Jag vill ha dig naken i mitt nakna knä. Om inte jag får dig ska ingen annan få dig. Jag ska döda dig din hora och knulla din döda kropp. Tro inte att du går säkert. Du är min.
Hälsningar Ragne 67.

Jag minns så väl hur rädd jag var när jag gick utanför dörren och då jag var själv hemma.  När jag gick på Tonår blev två av ledarna min trygghet. Tonår blev min tillflykt när det var jobbigt hemma och i skolan. Men tonåren var en tuff tid i mitt liv. Dels hade jag en lillebror som tafsade på mig och tystade mig med hot. Sen hade jag en pojkvän som var nära att våldta mig hemma hos sina föräldrar. Han tryckte ner mig i sängen slet av mig mina kläder, höll fast mig och tafsade mig på brösten och mellan benen. Men som tur var fick jag in en spark på rätt plats och lyckades fly med mina kläder i handen ut i trapphuset.

Mina barns pappa träffade jag som 17-åring. Han var den som genom tvång lyckades utföra första genomförda våldtäkten på mig hemma hos mina föräldrar i deras källare när vi var själva hemma. Han tvingade sig på mig och drog av mig mina byxor och samtidigt som han höll fast mig hade sex med mig. Han var den som genom tvång tog min oskuld. Jag var livrädd! Men han manipulerade mig och sa att det är så alla normala relationer går till. När vi senare flyttade ihop blev mitt liv ännu mer ett helvete. Jag blev våldtagen av honom så gott som var dag ibland flera gånger om dagen trots att jag sa nej jag vill inte och försökte ta mig från situationen. Det blev bara värre och värre. Jag skötte hemmet och djuren och lagade mat samtidigt som jag pluggade vidare. Jag blev manipulerad och tvingad att gifta mig med denna man under hot.

När jag väntade vår första son fick jag i åttonde månaden fortfarande sköta om allt. Jag putsade fönster på tredje våningen trots att jag var höggravid och jag höll på att ramla ner. När sonen föddes hamnar vi på utredningshem. Ett ställe där det var stränga regler och galler på fönsterna. På det stället sprang det råttor i köket över fötterna på en. De hade en ilsken grävling under barackerna där kontoren var. Jag döpte grävlingen till Torsten kommer jag ihåg. På plats fanns ett stolpskott till psykolog som inte hade någon behörighet för att göra intelligenstest på folk, men ändå fick han göra detta. Testet tog en timme per person och det var bara jag och min man och en annan familj som blev tvingade till detta. Båda familjerna kom att förlora sina barn.

En gång kallades jag och min make till ett möte med personalen på utredningshemmet och socialen. Jag hade lagt sonen och satt igång babyvakten innan vi gick till mötet. Då säger dom att vi kommer att omhänderta ert barn med omedelbar verkan. Det vi inte visste då var att de redan när vi lämnade huset för att gå till baracken hade stängt av babyvakten och tagit vår son och kört iväg med honom. Då mina föräldrar som var med hörde att socialen skulle ta barnet från oss blev dom liksom jag i chock. Min pappa började hota att han skulle ta sitt eget liv. Han sätter sig i bilden och kör iväg. Polisen som kallats till utredningshemmet hindrade mig och min man att gå in i huset för att se om sonen är kvar. Jag gick längst vägen chockad i t-shirt och jeans och tunna strumpor och skrek rätt ut ”De har tagit mitt barn! De har tagit mitt barn!”. Vi fick inte någon att prata med efter att detta hade hänt. Då vi kom hem ställde jag mig vid hamnbassängen och tänkte hoppa. Men jag tänkte plötsligt att nä, jag tänker inte låta socialen få nöjet att se oss döda. Så jag ringde upp en präst för att jag och min man skulle ha någon att prata med. Det dumma var att jag inte fick något enskilt möte med prästen för då hade jag vågat prata och även berätta vad som hände.

Min dåvarande man var smygalkoholist. Han festade med kompisar och det spårade ut. Han och hans så kallade vänner höll fast mig och trattade mig med alkohol trots att jag protesterar och försöker komma undan. Jag vet inte om dom lagt i något mer än alkohol men jag mins att jag vaknade naken med trosorna nerdragna. Jag minns inte vem eller vilka som varit på mig men jag förstod att det hade hänt något efter att dom fick mig medvetslös. Jag agerade som inget hänt eftersom jag visste att om jag sa något så skulle det bli värre. Jag gjorde iordning mig och fixade frukost och städade undan lite medan alla andra sov på golv och soffa, och en hade däckat i badkaret. Jag tänker inte säga vad jag hittade när jag städade men det bekräftade att det var fler än en person som varit på mig den kvällen. Jag var nämligen ensam tjej. Jag valde att hålla tyst om det för om jag sa något skulle det bli värre för mig.

Del 2: Skilsmässa och ny sambo

Min make hörde till typen som tryckte upp en mot väggen och skrek och slog på en. Min dåvarande man har till och med försökt att dränka mig en gång, men som tur är så kom två vänner till min räddning då han glömt låsa ytterdörren och badrumsdörren.

När jag sedan fött son nummer två som visar sig ha en funktionsvariation så blev det en del möten med barnhabiliteringen. Min dåvarande make tryckte upp mig mot väggen och sa: ”Du säger inte ett ljud till någon om vad som händer här. Är det förstått?” Men väl på plats bröt jag ihop inför en socialtjänsthandläggare. Han fick veta vad som hände innanför dörren hos mig och min man vilket ledde till att jag och min son hamnade i en avlastningsfamilj. Men då jag ännu var gift och vi hade delad vårdnad så kunde min man skylla på att han ville träffa sonen fast han egentligen var ute efter mig. För när inte avlastningsfamiljen såg kunde han fortsätta med att göra saker mot mig. När de slutade fick jag och sonen en annan avlastningsfamilj. Till slut hjälpte socialen mig bort från den här relationen. Jag fick välja om jag ville du stanna kvar hos dom tre månader eller vill du flytta till mina föräldrar. Jag valde föräldrarna.

När jag hade flyttat ansökte jag om skilsmässa. Men min dåvarande make blev rosenrasande när jag ville skiljas. Han började hota mig och min familj till livet. Han hackade min Facebook och skrev att jag sög av min far och att jag sög av män för 50 kr och att jag var en hora. Han använde sin yngsta son som orsak att träffa mig. Han fortsatte med att terrorisera mig och han dök upp när det inte var umgänge. Han fick övervakat umgänge då han hotade ta sonen och sticka och han hotade med att slänga mig framför X2000. När jag sedan blev utsatt för våldtäkt och väntade tvillingarna så misshandlade han mig så att jag förlorade ett av barnen. Jag var så långt gången när det här skedde att jag senare tvingades föda ut bara ett levande barn och sedan ett dött barn.

Lilla Nova fick aldrig se livets ljus. Men jag vet att Gud tar hand om henne åt mig till den dagen vi kommer återförenas. Min X-make har hotat mig med kniv och även knogjärn och försökt slå mig med en ölflaska. När han kommit på fyllan han har haft som ursäkt att han älskar mig och vill ha mig tillbaka. Jag har anmält det han gjort mot mig men trots bevis har ärendena lagts ner. Jag har brännmärken från cigaretter och märken från bland annat kniv. Jag har tappat min tillit till polisen och rättssystemet.

Sedan mötte jag min nya sambo. Jag har känt honom och hans tvillingbror sedan barnsben då vi gick lågstadiet ihop. Han och hans tvillingbror var på den tiden båda kära i mig, men jag tackade nej eftersom vi var små på den tiden. Den mannen som kom till att bli min sambo visade sig vara en varg i får kläder. Han hade ett kontrollbehov som hette duga. Jag och barnen fick inte röra oss fritt i huset och inte röra något. Jag skulle vara tacksam över att jag och barnen fick bo under samma tak som han och att jag fick laga mat till honom. Jag och barnen skulle synas men inte höras och han var väldigt sträng kring hur mycket mat man fick äta. Mina barns frukost när han var hemma kunde se ut så här: En liten macka var och hade vi tur kunde de få en korvbit på mackan, En deciliter yoghurt var och ett glas med mjölk. Min frukost bestod av samma men en kopp kaffe i stället för mjölk. Men när min sambo inte var hemma eller sov såg jag till att barnen fick äta sig mätta. Saken blev inte bättre av att min mamma började gnälla över att hon tyckte jag var för tjock och behövde banta. Detta och situationen med sambon ledde till att jag nästan slutade äta helt och hållet.

Min sambo skrek ofta på mig och barnen.  Så här kunde det låta: ”Kärringjävel håll reda på dina förbannade ungar!” Jag ryggade till eftersom detta påminde om tiden med min X-make - då han skrek betyder det att snart kommer jag få stryk. Min sambo slog mig inte men det sätt som han hade fick mig att bli tillbakadragen.

Mina barn hade en avlastningsfamilj och jag minns så väl då kyrkan hade tältmöte och Sebastian Stacksett och Linn Lindeman var där och gav deras vittnesbörd bland annat. Jag hade barnfri helg och en tjejkompis lyckas få mig följa med på tältmötet trots jag då inte var kristen. Jag hade rykt ihop med sambon och var så trött på skiten att jag bara ville dö. Jag hade planerat att antingen skulle jag ta massor av tabletter och skära av mig handleden eller gå ner till sjön och dränka mig.

När jag satt på åkern utanför tältmötet med en kniv i handen hörde jag någon komma bakom mig. Jag lägger snabbt ner kniven i min väska när en kvinna och en man kommer fram till mig och frågar hur jag mår. Jag säger att det är okej, lite ångest bara. När det senare är dags för förbön tar min kompis med mig fram. En pastor bad för mig, och inte nog med det, han kallade till sig två personer som jag kände igen till ansiktet – Det var kvinnan och mannen som jag mötte på åkern. Det visar sig sedan att detta är inte någon mindre än Linn Lindeman och Sebastian Stacksett! Så utan att dom vet detta kan jag säga Linn och Sebastian räddade mitt liv den kvällen.

När socialen någon vecka senare får in en anmälan och ska utreda familjesituationen så flydde min sambo. Han lämnade mig ensam med barnen och hushållet och djuren tills utredarna åkt iväg. Sen skrek han på mig. I januari 2020 fick jag nog. Under ett bråk med sambon sa han att han tycker att jag skulle lära mina ungjävlar att hålla käften och inte höras och att man borde slå ungarna så de skulle lära sig veta hut. Han ville inte prata om det och lösa det. Då exploderade jag totalt och bad min sambo flyga och fara, och jag och barnen flyttade. Tyvärr var skadan redan gjord eftersom socialen hade en gammal utredning som de använde för att komma åt mina barn. Jag kunde inte vara mig själv under utredningen och samma sak var det när de tog min första son. Jag gick på helspänn och var som en fiolsträng.

Utredningen fortsatte fram till 11 augusti 2020 då socialen omhändertog mina barn.
Jag valde att isolera mig. Jag hade tappat livsgnistan helt. I september 2020 bestämde jag mig för att hoppa framför X2000! Men innan detta skulle ske bad jag en sista bön: ”Gud om du verkligen älskar mig och jag är värd något så får du skicka någon nu.” Jag trodde egentligen inte på Gud, men han sände Martina som drog med mig till bönegrupp och kyrkan och hon tvingade mig sitta ner med två pastorer och prata den söndagen. I Mars 2021 bestämde jag mig till slut för att döpa mig.

Min storebrors fru som inte går ihop med mig då hon är så förbannat avundsjuk av sig hittade på en lögn till sin man om att jag skulle ha anklagat henne för att ligga bakom att mina barn omhändertogs. Detta sa hon för att hon tyckte att mina föräldrar favoriserade mig och mina barn, vilket dom inte gjorde. Detta ledde till att min storebror började hota mig att han ska döda mig och slå in pannbenet på mig. Och när han såg mig på stan visade fingret åt mig. Jag valde att inte gå utanför dörren och när jag skulle på bönegrupp fick någon hämta upp mig.

Jag har idag ingen kontakt med mina syskon och mina föräldrar pratar jag väldigt sällan med då vi glidit ifrån varandra. Under perioden med sambon och fram till att jag förlorade vårdnaden av barnen rasade jag ner i vikt. Jag har fortfarande svårt att få ro att äta och portionerna jag äter brukar mina vänner säga är hälften av en barnportion. Men jag försöker att börja att äta och inte bryta ner Guds tempel.

Jag tycker inte om när man höjer rösten åt mig, då ryggar jag till och backar. Detta är på grund av att min X-make och min X- sambo jämt skrek åt mig. Detta fick en av pastor veta då han höjde rösten åt mig en gång. Det gjorde han inte om.

Del 3: De Brustnas Camping och Micke
Sommaren 2021 är en sommar som jag aldrig kommer glömma. Jag var en kaxig liten brud som hållit all smärta och hat mot allt och alla inom mig, och byggt upp en mur för att skydda mig. Jag kom till att möta en enda person som inte var rädd för att åka på stryk om man kramade mig.

Micke H - Du vågade krama denna sköra trasiga tjej och du fick mig känna mig trygg och lugn. Det var till slut så att jag i stället för att skrika inombords och utåt att ”ingen rör mig - kommer ni nära mig kommer jag slå till er!” - till att bli att jag inom mig skrek ”Snälla Micke släpp inte taget om mig, släpp mig aldrig!” Jag hade mött en person som visste hur man skulle få mig lugn och att känna mig trygg. Det hade jag aldrig tidigare varit med om. Jag hade någon vecka tidigare sagt till en pastor som frågade hur man ska göra med mig för att få dig lugn. Jag hade då svarat spydigt att inte ens med alla präster och pastorer i hela Sverige kommer ni lyckas tämja mig. Micke kom att bli den jag klickade bäst med på De Brustnas Camping.

När vi var där var det så mycket intryck. Men på ett positivt sätt. Det hände så mycket. Predikan, själavård, Människor som möte Jesus och allt från demonutdrivning till att
Heliga Anden rev murar och fick människor att skratta och gråta. Och underbar lovsång. När man till slut skulle åka hem gjorde jag något som jag aldrig trodde att det skulle ske. Jag vågade ge pastorn och prästen en kram och jag vågade prata med dom. Jag som när jag kom till De Brustnas Camping var så skör och livrädd för prästen och pastorn, rädd för vad som skulle hända på lägret och hur skulle de kunna hantera en tjej som bara önskade dö.
Jag som när jag kom dit var så skör och så rädd. Många vänskapsband knöts. Tänk att jag har fått så många nya kristna bröder och systrar som jag inte visste om. Att ha Jesus i mitt liv är det bästa som hänt mig.

Men kort efter det att jag kom hem mådde jag återigen skit. Jag hade rykt ihop med mina föräldrar som hotade att se till att jag skulle bli hemlös om jag inte fick hem barnen med en gång. De stod nämligen som borgenärer på min lägenhet eftersom jag hade socialbidrag. Jag försökte avsluta mitt liv men då satte Gud käppar i hjulet och fick pastor Amos att ringa mig. Så kniven åkte då i backen. Sen dess har jag inte försökt att ta mitt liv för Gud sätter käppar i hjulet för dessa planer så man misslyckas. Jag var så arg på Gud och Heliga Anden och pastorn som inte kunde låta mig dö. Jag var så förbannad på pastorn för att han stoppade mig.

Del 4: November 2021. Rasmus och mina föräldrar

Jag och min före detta kompis Rasmus och en kompis till honom var ute och raggade. När vi kom fram till pizzerian och skulle äta hann vi inte ut ur bilen förrän - Pang pang - någon slog på bilen, och plötslig hörde vi: ”Öppna ditt fega djävla kräk. Du ska få stryk.” De börjar skaka bilen och skrika att om du inte öppnar på tre så ska vi slå sönder rutan och slå ihjäl dig och dina kompisar. Vi drog därifrån och bestämde oss för att äta på något annat ställe. När vi ätit ser vi att det där gänget som slog på bilen körde ifatt oss och tvärnitade framför Rasmus bil. De sprang ut och kastade tre ölburkar på bilen, slog på rutan, sparkade på bilen och skrek. Vi försökte fly. Vi ringde polisen som fick ta mot en anmälan. Jag visste att det inte skulle sluta väl om det gänget fick tag i oss.

Så Rasmus och hans kompis fick övernatta hos mig. Jag kom på planen att gömma Rasmus bil på området, trots att man egentligen inte får göra det. Vi gömde den mellan två hus. Rasmus och hans kompis skulle sova i vardagsrummet och jag i sovrummet då jag och Rasmus dagen efter skulle sköta ljud, ljus och bild i kyrkan. Men det som inte fick hända det hände. Rasmus kompis börjar tafsa på mig på brösten och mellan benen. Jag försökte fly, men Rasmus sa ”Kom igen kickan, släpp till. Han vill ju ha sex med dig. Kom igen din hora. Va sjyst.” Och Rasmus kompis sa ”Kom igen, vi kör trekant du.” Han försökte krama mig men jag ryggade tillbaka. När jag la mig i sängen kom de dit och kompisen till Rasmus tafsade på mig så jag valde att inte sova utan gick upp. Jag litade inte på dom.

Dagen efter jobbade jag i kyrkan som om inget hade hänt. Jag träffade Rasmus en gång efter det när han skulle visa sin lägenhet. Men då hans kompis dök upp beslutade jag mig för att gå. När de undrade varför sa jag att jag har skaffat kille så jag måste gå. Då hade jag inte någon pojkvän men jag ville bort från situationen, det var det enda jag kunde göra. Rasmus och hans kompis sa då ”Ska du och din kille hem och ha sex? Ska du suga av honom?” Rasmus kompis låg på golvet när Rasmus sa ”Jag vet du vill knulla Kickan men du får vänta tills jag har möblerat.” Jag gick iväg.

Jag har undvikit Rasmus och hans kompis sen dess. Jag har insett att
Rasmus och hans kompisar tillhör typerna som kallar tjejer för horor, slampor och luder. De sitter och tittar på tjejer på twitter och Instagram och säger ikväll ska jag ha henne i sängen och i morgon den här tjejen. För Rasmus är tjejer som choklad, man tar en bit och om den inte passar så tar man en annan. Rasmus kallar sig kristen men jag frågar mig om det är så här en god kristen broder ska bete sig mot tjejer och mot en kristen syster.

Den här kvällen hände dock något otroligt. Micke H bekände sina känslor för mig och jag bekände mina känslor för honom och det slutade med vi blev ett par. Nu började vårt nya liv.

När det kommer till mina föräldrar så passar det inte att deras dotter inte dricker alkohol och är troende. Det är för mina föräldrar att skämma ut familjen. De tycker att deras barn ska skaffa en pojkvän som är något i stil med Adolf Hitler och Arklund. Enligt mina föräldrar är kyrkan en sekt, pastorer och präster är sektledare och vi kristna är korkade hjärntvättade idioter. Jag ville ha en kristen kille som kan visa mig vad kärlek är och som kan älska mig och som behandlar mig väl och likt mig vill leva ett liv fullt ut för Jesus. Alltså helt emot vad mina föräldrar vill.

Jag har alltid känt mig som familjens svarta får. Min lillebror och övriga syskon var enligt dom själva felfria medan jag var en skam för familjen. Jag låter inte mina
Föräldrar styra över vem jag är ihop med. Om de skulle få en enda chans att lägga sig i mitt liv så skulle de hota mig att de skulle se till att jag blir vräkt liv och bestämma vem som jag är ihop med, och sen skulle de säga att jag inte är deras dotter. De fick psykbryt när jag sa jag skaffat pojkvän och att ska fira jul med min nya pojkvän. Jag gör som jag vill. Jag är vuxen och de bestämmer inte över mitt liv. Jag har låtit mina föräldrar få som de velat tidigare och inte haft någon fri vilja. De har styrt mig med järnhand. Men nu är det slut med det. Nu börjar mitt liv på riktigt, Mitt liv med Micke. Nu är det jag och Micke som ska börja bygga upp ett liv.

Nu har min mamma börjat kalla mig vid Mickes efternamn. Jag ler stort för jag skulle med stolthet bära Mickes efternamn. För jag älskar honom av hela mitt hjärta. Jag skulle kunna gå upp för berg och ner genom djupa dalar för Micke. Jag skulle kunna gå genom himmelen och helvetet för honom och till och med strida öga mot öga med djävulen om det så skulle krävas av mig för att bevisa hur mycket jag älskar Micke och hur långt jag är beredd att gå för att människor ska förstå min kärlek till honom. När jag blev troende fick jag en ny familj som består av kristna bröder och systrar runt om i hela världen. Att jag tog emot Jesus som herre i mitt liv var det bästa jag gjort, även om jag och Jesus har våra duster ibland och han får skäll. Han vet att jag innerst inne älskar honom och jag försöker lära mig att förstå att han älskar mig och han vill mig väl.

Vissa stycken i bibeln gör ont att läsa då dom träffar mig så hårt. Särskilt eftersom jag har så dålig självkänsla och har lättare för att älska andra men inte mig själv. Bland annat Romarbrevet 7-8 och 1 Kor 1:28 är några av de stycken i bibeln som jag har svårt att ta till mig.

Del 5: Attackerad i parken.
Jag hade varit och lämnat min kompis Martina. Det var en lördag och vi hade haft så roligt. På väg hem från Martina dyker fyra killar upp och säger: ”Hej tjejen vill du vill följa med oss och festa?” Jag svarade ”Nej jag dricker inte, jag är kristen.” Då börjar de tafsa och försökte få ner mig på marken. De drog av mig byxorna. Jag reste mig upp och slog tillbaka och började tala i tungor och skrika: ”I Jesus namn - ni backar!” De backade och flyr fältet. Fyra stora invandrarkillar mot en ensam tjej!

Detta var inte enda gången jag fick försvara mig. Jag vet jag har haft Guds beskydd vid dessa tillfällen, annars hade jag inte klarat att försvara mig. Gud är god och jag vet att han finns.

Det som inte dödar det härdar en. Jag har lärt mig att hålla allt inom mig. Jag brukar iaktta människor på avstånd innan jag känner om jag kan lita på dom. Få är de som får en kram av mig. Jag är inte van att bli kramad och jag har lärt mig att jag inte förtjänar att bli älskad. Men jag ska älska andra. Detta är mitt liv.

Del 6: Grus i vaselinet eller snarare hur man kan få Kickan fly förbannad!!!!!
En kompis till mig och jag rök ihop redigt ordentligt. Vi delar inte samma åsikter om huruvida kyrkan ska viga homosexuella och det som står i bibeln. Han tycker Jesus är en fjolla och bög som inte hade koll på något och som kan sätta på sina lärjungar. Bibeln är enligt honom en skröna, en påhittad saga, och Helige Ande lika så, och Gud finns inte. Jag exploderade och sa ifrån och tog Gud i försvar och Guds son och Heliga Anden. Även kyrkan och det som står i bibeln. Ingen kränker min gud ostraffat.

Vill man se Kickan fly förbannad så varsågod. Jag tvivlar inte en sekund på att Gud finns, för utan Gud hade jag inte levt. Han har räddat mitt liv så många gånger att jag har tappat räkningen. Man spottar inte på min Gud. Gör man det då har man gjort sig ovän med mig för livet. Jag sa till den här killen att vill han ha en kyrka som viger homosexuella får han starta en egen kyrka, en kyrka som viger samkönade och har en egen form av bibel, sen lade jag på.

Efterord av Magnus

Den 27:e juli 2022 gifte sig Carin och Miakel på lägret "De Brustnas Camping" vid Ljungby. Jag hade den stora glädjen att få vara med på bröllopet. Det är fantastiskt att få läsa om Carins historia och nu få vara med när livets smärtor och sorg vänds till glädje. Jag tackar Gud vår Fader för allt han gör i Carin och Mikaels liv, och ber att han ger dem nåd och välsignelser i överflöd.